I won’t let this build up inside of me

Tänk om man kunde frysa ner ögonblick. och alltid få vara just i den stunden där man är som lyckligast. i en sån stund där man skulle hugga av båda armarna för att uppleva stunden igen. Det ögonblicket när det bara finns du och jag, och vi är hjältar! Men det funkar inte i verkligheten, visst kan man fota en bild av hur allt såg ut, men den bilden är känslolös, man känner inte doften, man hör inte ljudet och man känner inte spänningen mellan två människor. Jag har ett sånt ögonblick som jag skulle vela varade föralltid. Jag har det på bild, så när jag tittar på den minns jag. Men det är inte verklighet. Jag oroar mej ofta för att jag ska minnas fel, tänk om det inte var precis så? Jag kanske bara har drömt orden, lukten och spänningen mellan dej och mej? Vet vem? Du vet, men kommer du ihåg? Jag tror att du minns mer än du vill, att det sitter där långt inne i hjärtat, precis som för mig. men du döljer det så jäkla mycket bättre än jag gör. men kanske är det ditt sätt att bearbeta allt? Ditt leende mot mig igår, fick mitt hjärta att bli eld och lågor, men baar för stunden för så fort jag inte ser dej eller dina ord så blir jag osäker. Men det gör faktiskt inget, för den underbara stunden när det verkligen är du och jag mot världen är så mycket värd att jag skulle göra allt bara för att få uppleva den igen. Jag längtar efter det igen, jag längtar efter din doft, dina ord i mitt öra och mest av allt längtar jag efter dig.

Det är samma spel det är samma stad
Det är nya ansikten men samma hat
Då bäst just nu samma poäng
samma poser men ett annat band på scen
Ta min hand och kom så går vi vidare


Kisses and love *

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback