Promenad genom stan

Vart ute och gått med elin i timmar, det var himla mysigt:) Vi klättrade i berg, gick på små stigar där det var kol mörkt och åt godis. Vi pratade massa jag och elinpelin, om allt mellan himmel och jord. jag tror du förstår hur jag känner gumman, och jag förstår dig. vi är i samma typ av sits med ändå inte, det är krånligt allt detta. Men vi löser det, bara vi har varandra. eller hur mitt hjärta? Jag blidde ihjäl skrämd för elin ställer sig och skriker mitt på vägen och jag blir chockad, sen säger hon lyckligt: jag såg ett stjärnfall. hiih. min lilla tokigaflicka :) Nu borde jag nog sova, men jag kan inte. för jag tänker på dig, du springer runt i mitt huvud, du har bosatt dig i mitt hjärta. jag vet inte hur jag ska få låss dig. bäst att låta allt ta sin tid. Lars hjälper mig igenom detta<3

du var 18, jag var 17 jag skolkade från allt jag ville bara vara med dig.

Kisssses and looves*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback