Sannah

För nåra månader sedan då trodde jag aldrig att jag skulle klara detta. Jag var nästan som besatt, jag levde genom dig. Och vet du varför mina känslor var så starka för just dej ? För att du fick mig att leva, du visade mig hur man gjorde. Tillsammans med dig svävade jag, tillsammans med dig vara jag speciell, tillsammans med dig var jag någon. Du log mot mig, så där som aldrig någon gjort förut, du tog hand om mig och brydde dig. Jag var allt i din värld, och du var det enda som fanns i min värld. Det fanns inget som skilde oss åt, vi var en. Det var en jobbigt tid, men allt det jobbiga döljdes av våra kärlek, den var starkare, den hade övertaget. Båda du&jag visste att det var fel, man kan inte leva genom varandra, utan man ska leva med varandra. det gjorde inte du&jag. Vi hade något som aldrig någon annan kommer ha, och det vet vi. Våra minnen kommer alltid leva kvar inom dig&mig, kanske kommer de blekas en aning, men försvinna, det kommer dom aldrig göra. Du minns, jag minns, vi minns och även dom minns. Jag förlorade mycket under våran tid tillsammans, men det var endå värt det på något sätt. För du var allt det jag aldrig trodde jag skulle få, du fick mig att leva i en dröm. Vi hade en egen värld du och jag, där ingen annan var tillåten. Jag älskade och älskar fortfarande den tiden, den världen och dom stunderna. Men som jag sagt förut, det går inte att leva i det gamla, man måste ta sig ur det. Man måste tänka framåt. Jag trodde att det var omöjligt att ta mig ur detta. Ni sa till mig att det skulle ta tid, men tillslut om jag fortsatte kämpa så skulle jag klara det. Men jag skakade på huvudet åt det. Hur skulle jag nånsin kunna leva utan dig som min bästa vän, utan dig vid min sida i alla lägen? Ni sa att det var något man var tvungen att lära sig. Jag trodde er inte nu heller. Jag ville inte tro att det gick att vara lycklig utan dig. Jag ville att det skulle vara som det alltid hade vart. Men ett liv så skulle inte hålla förevigt. Vårat liv var dömt att misslyckas på förhand, men vi kämpade tillsammans. Kanske hade vi klarat av det, om vi varit starkare. Men troligtvis hade våran saga haft ett slut för eller senare. Så du gjorde det rätta, jag var aldrig arg på dej över beslutet, kanske mer bevsiken. Jag har inte glömmt dig, du finns här. men kanske har jag lärt mig hur det är att klara mig utan dig, vissa stunder är hårdare än andra, jag kan gå vidare. men jag älskar dig, och det kommer vara föralltid.

Kissses and looves*