Sannah

Låter kanske som en väldigt opassande rubrik med tanke på att skolorna precis dragit i gång höstterminen, och att alla har börjat i en högre årskurs, och har lång väg kvar till studentens lyckliga dar´. Men här kommer förklaringen. Min skor jag hade på studenten har legat i bilen enda fram tills för några dagar sedan, och igår tog  jag på mig dom för andra gången i mitt liv. Och vilka minnen dom startade, jag kunde se och känna hur det var att stå där i bruksparken på morgonen, fin, nervös och förväntas full över vad som komma skall. Känna lukten av  champangen  som vi drack tillsammans för sista gången i klassen.

Rös genom hela kroppen när minnena från avslutningen då vi tog adjö av varandra, vi kramades lovade att vi skulle ses igen, tårarna rann(iallafall på mig). Värmen från studentdagen infann sig också bara jag tog på mig de där nedrans skorna som orsakat mig skoskav och blåsor, men inte ens det kunde förstöra den lyckliga dagen.
Helt plötsligt känndes det som dagen då vi stod framför have av nära och kära, sjungandes sången som vi alla inte riktigt kunde texten helt på. Mösserna hölls upp i luften och dom sa: Nu, nu får ni springa.
Sprang gjorde jag väl inte riktigt med tanke på den 12 centimeter långa klacken, men lika underbart var det för det.

Såklart tog inte minnena slut där, men jag tog av mig skorna och stod fortfrande där i hallen, en tidig augustikväll, utan några studenter och deras lyckliga dar´.