Sannah

jag har ångrat mig, jag tänker inte hålla käften. till tonerna av Winnerbäcks timglas så kommer känslorna, så kommer minnena och allt som jag trodde var borta fyller mitt hjärta. ögonen tåras. jag vet att jag är larvig. men hade ni upplevt det vi gjorde tillsammans hade ni ock gråtit. det finns egentligen inga ord för hur jag känner, så därför kommer det bli svårt att  skriva. en tom sida och denna låt skulle vara det enda rätta. men eftersom det inte går så är det bara att läsa sig igenom min drabbel. Jag önskar man kunde backa tiden, ändra alla dom där sakerna som förstörde vårat liv tillsammans. vilka saker skulle jag gjort annorlunda? finns det något som skulle ge oss en framtid eller har detta varit bestämt redan från början? det är något jag alltid kommer undra, jag tror du tänker ibland i din ensamhet. men aldrig att du skulle visa. detta är dit livs största hemlighet. pratar du nånsin om mig, nämner du ens mitt namn? Jag pratar om dig, jag nämner ditt namn, jag känner dina känslor. men vi är inte samma person vi tv, vi tänker olika med ändå så skrämmande lika. kanske var det de?  vi kunde aldrig dölja nått för varandra för även utan ord kommunicerade vi. tankar som delades mellan oss två. jag borde ge upp, men nått långt borta får mig att kämpa. det är kanske meningen, kanske finns det en plats i hans värld för två. Jag hoppas jag och drömmer vidare.


Kissses and loves* <3